tiistai 1. joulukuuta 2015
Kirja ilmestyy!/Boken kommer ut!
Tänään, ensimmäisen kalenteriluukun avaamisen yhteydessä, pikkutonttu kuiskasi korvaani, että Aikamadot-kirja ilmestyy ensi viikon maanantaina, 7.12.2015. Kirja ehtii siis hyvin mukaan pukinkonttiin. Samalla on valmistumassa myös Aikamadot-verkkosivusto. Sivuilta löytyy muun muassa kirjaa täydentävää tietoa ja hiukan matojen ja muiden kirjan otusten taustoja. Kirjaa voi tiedustella esimerkiksi suoraan kirjoittajalta Andreakselta (andreas.koivisto(ät)wippies.fi, puh. 040 704 2177).
Verkkosivuista ilmoitan vielä erikseen kun ne ovat valmiit.
Idag, lagom till öppnandet av den första julkalendersluckan, viskade en liten tomte i mitt öra att Tidsmaskarna-boken kommer att publiceras nästa måndag, 7.12.2015. Boken hinner med andra ord väl med i julgubbens säck. I samma veva håller också Tidsmaskarna-websidorna på bli färdiga. På dem kan man bland annat läsa om sådant som inte rymdes med i boken och lite om maskarnas och bokens andra varelsers bakgrund. Om någon är intresserad av att köpa boken, kan hen till exempel höra sig för med författaren Andreas (andreas.koivisto(ät)wippies.fi, tel. 040 704 2177).
Om websidorna meddelar jag ännu skilt när de blir färdiga.
Andreas
perjantai 13. marraskuuta 2015
Tidsmaskarna och Hansa-äventyret – äventyrlig faktabok för barn
Ett
konstigt rymdskepp krockar med Jorden. Dess besättning består av mycket
framstående maskliknande varelser, som kallas tidsmaskar. Tidsmaskarna kan
öppna maskhål och resa genom dem i tiden. De råkar ut för äventyr i olika
historiska tidsperioder.
I boken
Tidsmaskarna och Hansa-äventyret, får läsaren bekanta sig med det medeltida
Europa. Där styrde Hansans köpmän och på Östersjön fick man se upp för
sjörövare. Med hjälp av saga och äventyr får läsaren bekanta sig med det
förflutna.
Även om
bokens huvudpersoner är påhittade varelser, bygger boken på arkeologisk och
historisk forskning runt 1300- och 1400-talens Östersjötrakt. Boken grundar sig
på ett äkta arkeologiskt fynd. Läsaren får följa med fyndets olika skeden, allt
från att det tillverkas till att det blir ett arkeologiskt fynd.
Författaren
och illustratören är bägge erfarna arkeologer, som har jobbat med fältarbete i
många år. Fyndet, skärvan av en Jacoba-kanna från slutet av 1300-talet, som har
huvudrollen i boken, har hittats på författaren Andreas Koivistos egna
utgrävningar i Vanda.
Bokens
författare Andreas Koivisto har allt sedan början av sin studietid drömt om att
skriva en barnbok. Nu när han har tre egna döttrar och mycket arkeologisk
erfarenhet, har han med hjälp av Tidsmaskarna äntligen förverkligat denna dröm.
Tidsmaskarna-äventyrets
detaljrika och fina bilder är ritade av arkeolog Elina Terävä. Elina är en
mycket skicklig illustratör och före hon började studera arkeologi gick hon i
konstgymansium. Hennes mamma har gjort sagoillustrationer för barntidningar och
Elina har själv också velat följa i sin mammas fotspår på den punkten.
Boken
publiceras på både finska och svenska i samma upplaga. Boken är en så kallad
vändbok, där språket byts genom att vända på boken. Bokens huvudsakliga
målgrupp är barn i åldern 5-12 år. Boken passar också som alternativt läromedel
under skolans historietimmar.
Aikamadot ja Hansaseikkailu – lasten seikkailullinen tietokirja
Maahan
törmää outo avaruusalus, jonka miehistönä on hyvin edistyksellisiä
madonkaltaisia olentoja, joita kutsutaan aikamadoiksi. Aikamadot ovat
madonreikien läpi ajassa matkustavia pieniä otuksia, jotka seikkailevat eri
historiallisissa aikakausissa.
Aikamadot
ja Hansa-seikkailu -kirjassa lukija pääsee tutustumaan keskiaikaiseen
Eurooppaan, jota hallitsivat Hansa-kauppiaat ja Itämerellä liikkuvat
merirosvot. Kirja tutustuttaa lukijan historiaan ja menneeseen sadun ja
seikkailun lomassa.
Vaikka
kirjan päähenkilöt ovat kuvitteellisia olentoja, perustuu sen tiedot
1300–1400-lukujen Itämeren ympäristöä koskevien historiallisten ja
arkeologisten tutkimustulosten ympärille. Kirjan lähtökohtana on aito
kaivauksilta löytynyt arkeologinen esine, jonka elinkaarta seurataan esineen
valmistumisajankohdasta aina sen päättymiseen arkeologiseksi löydöksi.
Kirjailija
ja kuvittaja ovat molemmat kokeneita arkeologeja, jotka ovat työskennelleet
useita vuosia kenttähommissa. Kirjan pääosassa oleva 1300-luvun lopun
Jacoba-kannun sirpale on löytynyt kirjailija Andreas Koiviston itsensä
johtamilta kaivauksilta Vantaalla.
Kirjan
tekijä Andreas Koivisto on opiskeluaikojensa alusta unelmoinut lastenkirjan
kirjoittamisesta. Nyt kun hänellä on jo kolme omaa tytärtä ja paljon alan kokemusta,
hän on Aikamatojen myötä vihdoin toteuttanut unelmansa.
Aikamato-seikkailun
yksityiskohtaiset ja upeat kuvat ovat arkeologi Elina Terävän käsialaa. Elina
on taitava piirtäjä ja kävi ennen arkeologian opintoja taidelukiota. Hänen
äitinsä on tehnyt satukuvituksia lastenlehtiin ja Elina on myös itse haaveillut
lastenkirjojen kuvittamisesta.
perjantai 4. syyskuuta 2015
Östersjö-äventyr på svenska
Nu när boken är nästan tryckfärdig, kan jag
avslöja att Tidsmaskarna utkommer även på svenska. Det blir en tvåspråkig
vändbok där finskan läses från ena sidan och svenskan på andra. Jag har från
början arbetat med boken parallellt på båda språken. För mig är tvåspråkigheten
viktig och jag försöker hålla den levande i det mesta jag gör.
Tidsmaskarnas logo är gjord av grafikern Marco Hannula. |
Tvåspråkighet passar bra för Tidsmaskarna,
för Finland var precis som nu, även på medeltiden tvåspråkigt. I början av
medeltiden kom det svenska nybyggare till de finska kusterna där de började
bygga byar och blanda sig med den finskspråkiga ursprungsbefolkningen.
Svenskarna knöt de finska områdena till den svenska kronan genom att bygga
vägar och bilda socknar där alla invånarna måste gå till sockenkyrkan varje
söndag för att lyssna på gudstjänst och höra statsmaktens kungörelser. Finland
kallades då Sveriges Österland.
I och med svenskarna började de finska
områdena också kartläggas och i samband med det antecknades även platsnamn på
kartorna. På många ställen kan man se att det ligger finska ortnamn i grunden.
Dem har svenska kartläggare försökt anteckna med både bättre och sämre
framgång. Ett roligt exempel är Lammträsk. Träsket ligger rätt nära Jöran
Bondes hemgård Lillas, som har en central roll i Tidsmask-äventyret. Träsk är
på finska ”lampi”. Där har den svenska skrivaren troligen frågat en infödd
finsk bybo vad träsket heter och han har helt enkelt svarat ”lampi” och
svensken har antecknat det som Lammträsk, alltså Lampiträsk. Senare har träskets
namn förfinskats från det svenska namnet till ”Lammaslampi” (lammas är finska
och betyder lamm). Egentligen skulle man alltså kunna säga att träsket
nuförtiden heter Träskträsket på finska och just så borde det heta på svenska.
Utöver de officiella språken talar man
nuförtiden långt över hundra språk i Finland. Riktigt så många språk kanske man
inte hörde här på medeltiden, men redan då kunde en vanlig bybo i Helsinge,
dåtida Vanda och Helsingfors, lätt komma i kontakt med ett tiotal språk utan
att åka hemskt långt bort från sin hemgård. Tack vare Hansanätverket var
nämligen hela Östersjöregionen mångkulturell redan då.
I de finska städerna och i estniska
Tallinn, eller Reval som det kallades förut, kunde man säkert lätt höra språk
som tyska, svenska, finska, estniska och ryska. Och om man beaktar alla
utländska handelsfartyg och deras besättningar, kan man lägga till ytterligare
ett stort antal språk som talades runt Östersjön. Och alla kom från olika
kulturer med sina egna vanor.
Ett av de viktigaste handelsspråken var
tyska och i de svenska städerna rörde sig många tyskspråkiga handelsmän, så
även i Österlandet. Även här kan jag berätta ett roligt och konkret exempel på
tyskans inverkan på det finska språket. På de arkeologiska utgrävningarna på Jöran
Bondes Lillas gård hittades en tuppformad kran som man kunnat sätta in i en
vintunna. Från detta föremål kommer finska språkets ord för kran, nämligen
”hana”. Det är ett lån från tyskans ord för tupp, ”Hane”.
I de flesta språken finns det en stor mängd
låneord, som lånats till dem via kontakter med andra kulturer. Språken och
kulturerna har formats under en mycket lång tid och berikats av varandra. I
Finland har till exempel svenskan och finskan gått hand i hand i långt över 500
år. Tack vare svenskarna ser också finska språket ut som det gör idag. Om inte
svenskarna bildat en adminstrativ helhet av sitt Österland, skulle det
sannolikt finnas två olika finska språk. Det ena skulle härstamma från en
västlig dialekt som talades i Egentliga Finland och det andra från en östlig
dialekt som talades i de karelska områdena i öst.
Språken är en rikedom. Genom att lära sig
andra språk, har människor kunnat kommunicera lättare med varandra och även
förstå varandra bättre och därmed kunna undvika konflikter. I Finland där det
levt svenskar och finnar sida vid sida, har många säkert lärt sig den andras
språk, men det har också behövts tolkar mellan parterna. Det finns det också
kvarlevor av i namnskicket i Vanda, där det bredvid Kyrkoby finns en by som
heter Tolkby, där socknens tolk bott under medeltiden. I Finland verkar
svenskar och finnar ha levt sida vid sida fredligt och även blandats ihop
sinsemellan. Finlandssvenskarna har under århundradenas lopp också bildat sig
en stark egen finsk identitet och skulle inte mera kunna identifiera sig som
svenskar.
Den första utgåvan av Tidsmaskarna kommer
alltså parallellt på både finska och svenska i samma bok. Och vem vet, kanske
den i något skede i framtiden kommer att översättas till också andra språk som
talas i Östersjöregionen. Det är ju inget man kan förutspå, men hoppas kan man
alltid.
Andreas Koivisto
sunnuntai 12. heinäkuuta 2015
Aikamadot Lillaksella
Juuri ennen
kesälomia saatiin aikamato-kirjan aineisto kasaan. Loppu on nyt
taittajan käsissä ja syksyllä saadaan varmasti tämä
seikkailupohjainen lasten tietokirja keskiajasta markkinoillekin.
Koska aikamatokirjan juonen innoittajana toimi Jöran Bonde ja vetämäni
kaivaukset hänen kotitilallaan Lillaksella, ajattelin palata sinne
vielä hetkeksi.
Jöranin jälkeläiset
asuivat Lillaksella aina keskiajalta 1700-1800-lukujen vaihteeseen
saakka. Sitten tila muutti uudelle paikalle parin kilometrin päähän
ja Lillaksen kumpare vaipui unohduksiin. Se löytyi uudelleen vasta
2000-luvun alussa kun arkeologit löysivät sen vanhoja karttoja
tarkastelemalla.
On kutkuttavaa
ajatella, että nykyisin vaatimattoman näköisellä maakummulla,
joka sijaitsee keskellä mansikkaviljelmää, on joskus sijainnut
pitäjän rikkaimman ja merkittävimmän kauppiaan kotitila. Aika ja
luonto ovat ihmeellisiä, sillä he valtaavat kyllä alueen heti kun
ihminen jättää sen. Aluskasvillisuus, puut ja pensaat valtasivat
varmasti Lillaksenkin heti kun Jöranin jälkeläiset muuttivat
sieltä pois.
Lillaksen kulttuurikerrokset ulottuivat syvälle maan alle. Tässä kaivetaan esille Jöran Bonden kellaria. Kuva Andreas Koivisto/Vantaan kaupunginmuseo. |
Lillas ei ollut
tutkimuskohteena helpoin kaikista. Onneksi meillä oli kuitenkin
kokonaiset kolme vuotta aikaa tutkia kohdetta ja saimme rauhassa
miettiä ja tarkoin pohtia mitä halusimme tutkia. Jos tilanne olisi
ollut toinen, voisi kuvamme Jöranin kotitilasta olla aika erilainen
ja epäilemättä paljon epätäydellisempi kun nyt.
Aikaisemmassa
blogitekstissä kirjoitinkin jo Jöranin kirouksesta, jonka
seurauksena tutkimustyömme vaikeutui ensimmäisenä kesänä.
Kärsimme kuivuudesta, tulvista, mehiläisistä ja koko
kaivausporukan kiertäneestä flunssaepidemiasta. Seuraavana vuonna
vitsaukset helpottivat. Silloin päänvaivaa aiheutti Lillaksen
monimuotoiset ja paksut maakerrokset. Viimeistään silloin
huomasimme, että paikalla oli todellakin sijainnut aikansa
merkittävä maatila. Löydöt, rakenteet ja kerroksien paksuudet
olivat aivan eri luokkaa kun aikaisemmin tutkimillamme kylätonteilla.
Viime aikoina olen
kuitenkin ruvennut epäilemään oliko se tosissaan Jöranin aave,
joka meitä ensimmäisenä vuonna Lillaksessa yritti pelotella.
Nykyään alan melkein kallistumaan siihen suuntaan, että meidän
kuvioita yrittivät sotkea aikamadot. Ehkä olimme pääsemässä
liian lähelle heidän päämajaansa ja heidän piti keksiä keinoja
viedä huomiomme muualle siitä.
Aikamatojen päämaja jossakin Lillaksen uumenissa. Huomatkaa kaikki vanhat esineet matojen kaivamien käytävien ympärillä. Ja tunnistatteko maan pinnalla kasvavat arkeofyytit? Piirros Elina Terävä. |
Oli miten oli, me
emme onneksi osuneet heidän tukikohtaansa, vaan se on varmaan
vieläkin siellä jossakin maan uumenissa ihan ehjänä.
Kaivausalueemme ja kuoppamme ovatkin kaivausten jälkeen täytetty
eikä kukaan ole lähiaikoina kajoamassa Lillaksen maakerroksiin.
Siitä pitää huolta osaltaan myös Lillaksen ympärillä mansikoita
kasvattava viljelijä. Hän kulkee usein ympäri tilaa haulikko
selässä, sillä hän yrittää suojella mansikoitaan niitä
himoitsevilta linnuilta. Mutta haulikko pitää myös muut
epätoivotut vieraat poissa Lillakselta ja takaavat aikamadoille
rauhan. He saavat olla rauhassa päämajassaan ja miettiä miten
saisivat jälleen madonreikägeneraattorin toimimaan ja löytäisivät
keinon päästä takaisin kotiplaneetalleen.
Andreas Koivisto
perjantai 29. toukokuuta 2015
Madot heräävät henkiin
Nyt työ aikamatojen parissa on jo pitkällä kun kirjan kuvat ovat valmistuneet!
Madoille kehitetään muotoa ja väriä. Oikean sävyn etsiminen ei ollutkaan niin helppoa... |
Elina Terävä on herättänyt aikamadot henkiin kun hän on siirtänyt ne tekstiriveiltä kuviin. Elina on myös arkeologi,
mutta samalla taitava piirtäjä, joka on käynyt muun muassa taidelukion. Tämä
yhdistelmä on osoittautunut erittäin toimivaksi, kun hän on rakentanut
muinaismaisemia matojen ympärille ja piilottanut kuviin vanhoja, arkeologisilta kaivauksilta tuttuja esineitä.
Historian ja arkeologian tuntemus takaavat sen, että kirjan kuvat peilaavat
mahdollisimman hyvin sitä, mitä tunnemme keskiajan maailmasta. Elina on tehnyt
valtavan työn piirtäessään yli 20 kuvaa kirjaa varten. Ja työ on kannattanut, sillä
jälki on upea!
Valmiit piirrokset selattavana. |
Miten tästä eteenpäin? Kuvat skannataan ja lähetetään sitten taittajalle. Samalla tarkistan itse, että teksti synkkaa kuvien
kanssa ja annan vielä loppusilauksen kirjoitusasulle. Sen jälkeen taittaja voi
jo ruveta sommittelemaan yhteen tekstiä ja kuvia. Nähtäväksi jää minkälaisella
aikataululla työ etenee. Optimistina ajattelen, että kirja voisi ilmestyä jo
syksyllä. Katsotaan miten käy…
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)